Goncourtpriset

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Goncourtpriset (franska: Prix Goncourt) är det mest prestigefyllda priset inom litteratur i Frankrike, och delas ut till de främsta franska prosaarbetena. Det instiftades 1903 och fick sitt namn efter författarbröderna Goncourt, Edmond (1822–1896) och Jules Huot de Goncourt (1830–1870).

Priset delas ut av en tio ledamöter stark akademi, skapad som motvikt till Franska akademien franska: Académie française). Prissumman ligger på den symboliska nivån 10 euro, men å andra sidan innebär priset nästan alltid att boken säljs i massupplaga. Priset delas ut i början av november varje år och finns även för poesi, Prix Goncourt de la poésie.

Det primära syftet var, enligt Edmond de Goncourts testamente från 1896, att belöna en relativt ung romanförfattare med särskild hänsyn till kriterier som stilkvalitet, originalitet och nydanande försök i fråga om tankeinnehåll.^[1]

I sin tur instiftades 1904 Prix Femina som motvikt till Goncourtpriset.

Goncourtakademin

Goncourtakademin, på franska Académie Goncourt eller Société littéraire des Goncourt, grundlades genom Edmond de Goncourts testamente från 1896 och skall enligt detta bestå av tio medlemmar, var och en med viss årlig lön för uppdraget (enligt testamentet 6 000 francs), och årligen dela ut ett pris (enligt testamentet 5 000 francs) till det främsta franska prosaverket. Avlägsna släktingar överklagade testamentet, vilket orsakade uppskov ända till 1903, då akademien kom till stånd, sedan de klagande tillfredsställts med livräntor och lagt ner sina överklaganden. Av de tio medlemmarna, som inte får tillhöra Franska akademien, utsåg stiftaren själv åtta: Alphonse Daudet, Gustave Geffroy, Léon Hennique, Joris-Karl Huysmans, Paul Margueritte, Octave Mirbeau och bröderna Rosny. Dessa invalde Lucien Descaves och Élémir Bourges samt, i stället för Daudet, som dött 1897, hans son Léon Daudet.^[2] Medlemmarna i akademin bör ha en litteraturuppfattning som står nära instiftarnas, det vill säga helst ansluta sig till den realistiska franska romantraditionen med en klassiskt stram berättarkonst, begriplig för en bred publik. Symbolism, surrealism och "den nya romanen" har kategoriskt avvisats.^[1]

Pristagare

1903 – John Antoine Nau, Force ennemie
1904 – Léon Frapié, La Maternelle
1905 – Claude Farrère, Les Civilisés
1906 – Jérôme och Jean Tharaud, Dingley, l'illustre écrivain
1907 – Émile Moselly, Le Rouet d'ivoire
1908 – Francis de Miomandre, Écrit sur de l'eau...
1909 – Marius-Ary Leblond, En France
1910 – Louis Pergaud, De Goupil à Margot
1911 – Alphonse de Chateaubriant, Monsieur des Lourdines
1912 – André Savignon, Les Filles de la pluie
1913 – Marc Elder, Le peuple de la mer
1914 – Adrien Bertrand, l'Appel du Sol
1915 – René Benjamin, Gaspard
1916 – Henri Barbusse, le Feu
1917 – Henri Malherbe, La Flamme au poing
1918 – Georges Duhamel, Civilisation
1919 – Marcel Proust, I skuggan av unga flickor i blom (À l'ombre des jeunes filles en fleur) (andra delen i På spaning efter den tid som flytt (À la recherche du temps perdu))
1920 – Ernest Pérochon, Nêne
1921 – René Maran, Batouala
1922 – Henri Béraud, Le vitriol de la lune och Le martyre de l'obèse
1923 – Lucien Fabre, Rabevel ou Le mal des ardents
1924 – Thierry Sandre, Le Chèvrefeuille, le Purgatoire, le Chapitre XIII
1925 – Maurice Genevoix, Raboliot
1926 – Henri Deberly, Le supplice de Phèdre
1927 – Maurice Bedel, Jérôme 60° latitude nord
1928 – Maurice Constantin Weyer, Un Homme se penche sur son passé
1929 – Marcel Arland, L'Ordre
1930 – Henri Fauconnier, Malaisie
1931 – Jean Fayard, Mal d'amour
1932 – Guy Mazeline, Les Loups
1933 – André Malraux, La Condition humaine
1934 – Roger Vercel, Capitaine Conan
1935 – Joseph Peyre, Sang et Lumières
1936 – Maxence Van Der Meersch, L'Empreinte de Dieu
1937 – Charles Plisnier, Faux Passeports
1938 – Henri Troyat, L'Araignée
1939 – Philippe Hériat, Les enfants gâtés
1940 – Francis Ambrière, Les grandes vacances
1941 – Henri Pourrat, Le vent de mars
1942 – Bernard Marc, Pareil à des enfants
1943 – Marius Grout, Passage de l'Homme
1944 – Elsa Triolet, Le premier accroc coûte 200 Francs
1945 – Jean-Louis Bory, Mon village à l'heure allemande
1946 – Jean-Jacques Gautier, Histoire d'un Fait divers
1947 – Jean-Louis Curtis, Les Forêts de la Nuit
1948 – Maurice Druon, Fint folk (Les grandes familles)
1949 – Robert Merle, Week-end à Zuydcoote
1950 – Paul Colin, Les jeux sauvages
1951 – Julien Gracq, Vid Syrterns stränder (Le Rivage des Syrtes) (avstod priset)
1952 – Béatrix Beck, Léon Morin, Prêtre
1953 – Pierre Gascar, Les Bêtes
1954 – Simone de Beauvoir, Mandarinerna (Les Mandarins)
1955 – Roger Ikor, Les eaux mêlées
1956 – Romain Gary, Himlens rötter (Les racines du ciel)
1957 – Roger Vailland, La Loi
1958 – Francis Walder, Saint Germain ou la Négociation
1959 – André Schwarz-Bart, Le dernier des Justes
1960 – Vintilă Horia, Dieu est né en exil
1961 – Jean Cau, La pitié de Dieu
1962 – Anna Langfus, Les bagages de sable
1963 – Armand Lanoux, Quand la mer se retire
1964 – Georges Conchon, L'Etat sauvage
1965 – J. Borel, L'Adoration
1966 – Edmonde Charles-Roux, Oublier Palerme
1967 – André Pieyre de Mandiargues, La Marge
1968 – Bernard Clavel, Les fruits de l'hiver
1969 – Félicien Marceau, Creezy
1970 – Michel Tournier , Älvakungen (Le Roi des Aulnes)
1971 – Jacques Laurent, Les Bêtises
1972 – Jean Carrière, L'Epervier de Maheux
1973 – Jacques Chessex, L'Ogre
1974 – Pascal Lainé, La Dentellière
1975 – Émile Ajar (Romain Gary), Med livet framför sig (La vie devant soi)
1976 – Patrick Grainville, Les Flamboyants
1977 – Didier Decoin, John l'enfer
1978 – Patrick Modiano, De dunkla butikernas gata (Rue des boutiques obscures)
1979 – Antonine Maillet, Pélagie la Charette
1980 – Yves Navarre, Le Jardin d'acclimatation
1981 – Lucien Bodard, Anne Marie
1982 – Dominique Fernandez, Dans la main de l'Ange
1983 – Frédérick Tristan, Les égarés
1984 – Marguerite Duras, Älskaren (L'Amant)
1985 – Yann Queffelec, Les Noces barbares
1986 – Michel Host, Valet de nuit
1987 – Tahar Ben Jelloun, Den tjugosjunde natten (La Nuit sacrée)
1988 – Erik Orsenna, L'Exposition coloniale
1989 – Jean Vautrin, Un grand pas vers le Bon Dieu
1990 – Jean Rouaud, Ärans fält (Les Champs d'honneur)
1991 – Pierre Combescot, Les Filles du Calvaire
1992 – Patrick Chamoiseau, Texaco
1993 – Amin Maalouf, Le Rocher de Tanios
1994 – Didier Van Cauwelaert, Enkel biljett (Un Aller simple)
1995 – Andreï Makine, Det franska testamentet (Le Testament français)
1996 – Pascale Roze, Le Chasseur Zéro
1997 – Patrick Rambaud, La Bataille
1998 – Paule Constant, Confidence pour confidence
1999 – Jean Echenoz, Jag går (Je m'en vais)
2000 – Jean-Jacques Schuhl, Ingrid Caven
2001 – Jean-Christophe Rufin, Rouge Brésil
2002 – Pascal Quignard, Les Ombres errantes
2003 – Jacques-Pierre Amette, La maîtresse de Brecht
2004 – Laurent Gaudé, Familjen Scorta (Le Soleil des Scorta)
2005 – François Weyergans, Trois jours chez ma mère
2006 – Jonathan Littell, De välvilliga (Les Bienveillantes)
2007 – Gilles Leroy, Alabama song
2008 – Atiq Rahimi, Tålamodets sten (Syngué Sabour)
2009 – Marie Ndiaye, Tre starka kvinnor (Trois femmes puissantes)
2010 – Michel Houellebecq, Kartan och landskapet (La carte et le territoire)
2011 – Alexis Jenni, L'art francais de la guerre
2012 – Jérôme Ferrari, Le Sermon sur la chute de Rome
2013 – Pierre Lemaitre, Au revoir là-haut
2014 – Lydie Salvayre, Pas pleurer
2015 – Mathias Énard, Boussole
2016 – Leïla Slimani, Vaggvisa (Chanson douce)
2017 – Éric Vuillard, Dagordningen (L'Ordre du jour)
2018 – Nicolas Mathieu, Leurs enfants après eux
2019 – Jean-Paul Dubois, Tous les hommes n'habitent pas le monde de la même façon
2020 – Hervé Le Tellier, Anomalin (L’Anomalie)^[3]
2021 – Mohamed Mbougar Sarr, Fördolt är minnet av människan (La plus secrète mémoire des hommes)^[4]
2022 – Brigitte Giraud, Vivre vite^[5]
2023 – Jean-Baptiste Andrea, Veiller sur elle^[6]

Referenser

^ [a b] Erlandsson, Åke. ”Massupplaga och 10 euro ligger i potten”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/understrecket/massupplaga-och-10-euro-ligger-i-potten_6600518.svd. Läst 2 november 2011.
^ Abrányi, K. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
^ ”Hervé Le Tellier får Goncourtpriset - Kulturnytt i P1”. sverigesradio.se. (Sveriges Radio). https://sverigesradio.se/artikel/7613895. Läst 12 maj 2021.
^ ”Frankrikes finaste litteraturpris till senegalesisk författare”. sverigesradio.se. (Sveriges Radio). https://sverigesradio.se/artikel/frankrikes-finaste-litteraturpris-till-senegalesisk-forfattare. Läst 1 november 2021.
^ "Prix Goncourt geht an Brigitte Giraud" orf.at 3 november 2022. Läst 3 november 2022.
^ ”Före detta filmregissör får Goncourtpriset”. DN.se. 7 november 2023. https://www.dn.se/kultur/fore-detta-filmregissor-far-goncourtpriset/. Läst 9 november 2023.