Peter Terrin

Peter Terrin

Peter Terrin, född 1968, är en nederländskspråkig Belgisk (flamländsk) författare. Terrin skriver noveller, teaterpjäser och romaner. Han debuterade 1998 med novellsamling De code (Koden).[1] Den första romanen, Kras (Repa), kom 2001. Terrins andra roman, Blanko, en kafkaesk skildring av sorg, paranoia, bacillskräck och relationen mellan far och son, kom ut 2003 och finns även på svenska (översättning av Urban Lindström, 2006, bokförlaget Augusti).[2] Terrins romaner och noveller anses vara präglade av Belgiens surrealistiska tradition, och visar på ett allegoriskt vis det absurda och slumpmässiga i människans tillvaro. Till Terrins främsta litterära förebilder räknas förutom Franz Kafka även Albert Camus[3], Willem Frederik Hermans, Raymond Carver, Willem Elsschot och Michel Houellebecq.

Peter Terrin belönades 2010 med Europeiska unionens litteraturpris[4] för sin roman De bewaker (Väktaren). 2012 tilldelades han för sin roman Post mortem det prestigefyllda litteraturpriset AKO Literatuurprijs.

I den nederländske författaren Willem Frederik Hermans anda är Peter Terrin en passionerad samlare av skrivmaskiner, och har sedan 2009 även återgått till att använda sig av skrivmaskin i sitt yrke.

Bibliografi

Noveller

Romaner

  • 2001Kras (Veen)
  • 2003Blanco (Arbeiderspers)
  • 2004Vrouwen en kinderen eerst (Arbeiderspers)
  • 2009De bewaker (Arbeiderspers; eng. 2012: The Guard, MacLehose Press)
  • 2012Post mortem (Arbeiderspers)
  • 2014Monte Carlo (De Bezige Bij)
  • 2016Yucca (De Bezige Bij)
  • 2018Patricia (De Bezige Bij)
  • 2021Al het blauw (De Bezige Bij)
  • 2022De gebeurtenis (De Bezige Bij)

Bibliografi på svenska

  • 2006Blanko, Bokförlaget Augusti, översättning av Urban Lindström[5]
  • 2013Kvinnor och barn först, Brandgul vitterhet, översättning av Urban Lindström[6]
  • 2023Allt som är blått, Bokförlaget Augusti, översättning av Urban Lindström

Referenser

  1. ^ ”Peter Terrin”. Nederlands Letterenfonds. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714201215/http://www.letterenfonds.nl/en/author/281/peter-terrin. Läst 30 oktober 2012. 
  2. ^ Werkmäster, Johan (16 september 2009). ”Recension: Livet är livsfarligt”. Göteborgsposten. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714222925/http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.130625-livet-ar-livsfarligt. Läst 30 oktober 2012. 
  3. ^ ”Albert Camus”. Albert Bonniers Förlag. https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/6376/albert-camus/. Läst 4 januari 2013. 
  4. ^ ”Peter Terrin - European Union Prize for Literature”. Europeiska unionen. Arkiverad från originalet den 29 november 2012. https://web.archive.org/web/20121129105755/http://www.euprizeliterature.eu/node/29. Läst 30 oktober 2012. 
  5. ^ ”Blanko (2006)”. Libris. Kungliga biblioteket. http://libris.kb.se/bib/9959757. Läst 3 mars 2013. 
  6. ^ ”Kvinnor och barn först (2013)”. Libris. Kungliga biblioteket. http://libris.kb.se/bib/13869681. Läst 3 mars 2013.